itsworking

Tisdag

Jag andas. tungt. Jag låter röken sugas in i mina lungor som om de vore en magnet som törstade efter en mottaglig metall. In. ut. in. ut. Utan någon större förändring. Jag låter cigaretten bli en metafor för det man ger till bebisar när de behöver tröstas. Nu finns det bara en glöd kvar. Och en del av den finns numera i mig.

Text skriven av Klara-Tuva. "En minutspoesi".

hahahaha dikten!!

visst var den underbar? la ner hela min själv i den!

Tack finafina vän <3 och dina bilder är som vanligt fantastiska, kanske fota någon gång? hihi det blev ju ett ganska tvärt stopp förra gången!

var de bara jag som tänkte på sex av dikten och blev jättepaff när spädbarn kom in?

haha Alicia du är alltid själv om sådant PUUSS